fredag 26 februari 2016

#Palme död 30 år - Leif GW Persson spåret - länge leve Olof Palme

Inledning


Peter Bratt 
1977 publicerade Dagens Nyheter en artikel skriven av Peter Bratt med antydningar om att Sveriges justitieminister var en säkerhetsrisk. Information som Peter Bratt hade fått tillgång till kom från en källa på polishuset på Kungsholmen i Stockholm, en ambitiös utredare av bl.a. prostitution nära rikspolischefen Carl Persson -  Leif GW Persson, en man som ville bli detektiv som barn och som senare blev fast besluten att en dag bli känd och förmögen, vilket han också blev. Denne Leif GW skaffade sig sedermera ett antal kamrater av osannolikt slag för en man som tidigt var fascinerad av det polisiära men som också kom från en väldigt enkel bakgrund, far var diversearbetare och mor hemmafru.

Grabbarna


Leif GW Persson idag - trött?
Leif GW Persson fick betala för att han hade läckt information, sann eller falsk, ingen vet men efter att Olof #Palme med kraft hade dementerat att Lennart Geijer skulle vara inblandad i någon prostitutionsring varande en risk för landets säkerhet så drog landets statsminister också i ett antal trådar resulterande i att Leif GW Persson blev avskedad. Carl Persson får också foten men får möjligheten till hedersam reträtt som landshövding i Halland.

IB affären
Hela historien som ledde till mordet på den Svenska statsministern Olof #Palme startade mycket tidigare, redan 1973 när de två aspiranterna på modern journalistik, Jan Guillou och Peter Bratt blev arresterade av SSS (Sveriges Säkerhetstjänst) för spionage och dömda till fängelse för deras inblandning i IB (Information Bureau) skandalen.

De här “gynnarna”, Jan Guillou och Leif GW Person hade kompisar I industrivärlden såsom Anders Wall och Jan Stenbeck samtliga kära i vapen och att ”lägga ner” vilt och kvinnor kanske bara för att vara i känslan av ”sanningens ögonblick”, d.v.s. den stund vi alla skall möta, barnafödande eller döden. De här personligheterna var knappast för socialdemokratisk politik och hade samtliga haft duster med Olof #Palme som de alla förlorat och inte bara förlorat utan belönats med fängelse och vanära.

Treenigheten

Café Opera Chanpagne, Confetti
De hade skoj tillsammans på fina restauranger, ouvertyrer i exklusiva anrättningar, prostituerade kvinnor, vanliga fåfängda kvinnor, fina viner, Champagne, rysk kaviar utan begränsningar på notan. De kände Societetens krögare såsom Erik Lallerstedt som gjorde allting för att göra dessa matglada individer till lags, till och med potatismos tillagat med grädde och smör, för att ätas med sked. Denna tid tog livet av industrimagnaten Jan Stenbeck och ledde den ambitiöse Leif GW Persson mot den dödliga vikten av 140 kilo. Denna oheliga allians/relation påminner mig om filmen Brakfesten av Marco Ferreri (1973) där några välbärgade män samlas för att knulla och äta sig till döds på en herrgård. Olyckliga människor övertygade om att ett attentat skulle göra livet rikare. Skrävlare med ärvda rikedomar bakom sig som i fallet Jan Stenbeck, en dvärg och journalist/författare med dvärgkomplex plus en arbetarson med storartade men grusade drömmar. Hur i all fridens kom Leif GW Persson tillbaka till det polisiära igen? Han som själv beskriver hur han i jaktstugan med gevärspipan i mun och en tå över avtryckaren bestämmer sig för att leva? Leif GWs berättelse kanske är trolig upp till den punkt i jaktstugan där han tänker, varför mig, jag är inte problemet, jag som alltid sökte sanningen, gevärspipan borde sättas mot tinningen hos den som skapat denna lögn. Självskottet kom av sig, bössan hängdes upp och låstes in i vapenskåpet på ”jaktstugan” medan nya konspiratoriska tankar flödade i Leif GWs överhettade sinne. År av samtal och planering följer, attentat är inget som händer dagen efter att ett antal flaskor fin whisky tömts kamrater emellan i det ohörda, obevakade i jaktstugan.

Leif GW Opera tider - hästsvans

Leif GW - kriminologen

Varför jag? Varför offra mig själv för en regering och en politik som inte är min? Det är inte säkert att självmordsförsöket ens hände eftersom det bara är en kryddig detalj i den katt och råtta lek som Leif GW Persson njuter av, framför svenska media, svensk television och det Svenska folket enligt Leif GW med vapen och kulor från någon anonym givare medan dessa kanske till och med kommer från hans egna gömslen. I något senare TV-program så säger Leif GW, jag tror att jag (prov)-skjutit fler magnumrevolvrar än någon annan, till den "sexiga" Camilla Kvartoft - programledare för "Veckans Brott" i Sveriges Radios Television. Varför skulle en polisprofessor hålla på med något sådant? Är det kanske inte dags att Camilla börjar att ifrågasätta Leif GW vad beträffar hans reella kompetens och möjlig inblandning i #Palmemordet.
Att Leif GW Persson med egen hand skulle ha skjutit Olof #Palme är långt ifrån troligt, han är för feg och för narcissistisk att för egen hand utföra ett attentat mot en levande människa och samtidigt skulle det vara direkt farligt vad beträffar att efter sin egen död komma ut som en stor personlighet i historieböckerna samt att inte bli rik, hans mål i livet.

Hur kan en sådan filur som Leif GW Persson ha arbetat som expert på rikspolisstyrelsen enbart 22 år gammal och med endast 2 år av universitetsstudier bakom sig? Han verkar förvisso ha en mycket stor kunskap om flickorna på Malmskillnadsgatan kanske beroende på en tidig besatthet av prostituerade för det verkar mer eller mindre som om han bodde där, på egen utsaga. Det är också märkligt hur Leif GW betraktas som "expert" rent allmänt även om han i praktiken inte har någon som helst erfarenhet av polisiärt arbete, det vill säga ha arbetat på gatan som polis eller kriminalare. När det pratas om polisiärt arbete tar Leif GW ofta upp hur polisen har arbetad, med "bok" eller oorganiserat utan "bok". Om det har gått "bra" så har polis och kriminalare gjort det hela enligt "boken", en bok som inte existerar men om den hade funnits inte hade lett till några framsteg. Det finns inga lyckade recept i böcker eller universitetsavhandlingar om hur man framgångsrikt löser kriminalgåtor, dock finns det poliser och kriminalare som med fantasi och kreativitet förr eller senare sätter förövare bakom galler. I fallet Lisa Holm hade förmodligen Svensk polis inte kommit någon vart utan den insats som gjordes av "Missing People Sweden" (MPS). Alla fynd och spår som ledde polisen till den garderob där Lisa Holm var fövarad kom från det arbete som MPS hade gjort. Att sedan analysera objekt, förövarhistoria och DNA kanske kan tillskrivas "boken" som Leif GW tycker om att prata om, men fallet hade förmodligen varit olöst än idag utan insatsen av MPS Sverige. Leif GW verkar vara en person som lever i fantasins värld även om med stora mediala framgångar. Leif GW är en medial personlighet som lyckas nästla sig in överallt för synas och för att blåsa upp sin person men vad beträffar att vara Sveriges Sherlock Holmes så fattas det mesta, de enda brott han löst är de som redan är lösta.

Leif GW en "tjallare" och bordellhärvan

En pikant detalj under Leif GWs livsvandring är den bok som han skrev på från hösten 1977 fram till våren 1978, Grisfesten som sägs vara inspirerad av Geijer-affären eller som den ibland kallas ”Bordellhärvan”. Jag läste den när den kom ut i slutet på 70-talet och såg den då som en kreativ kriminal-roman ingenting annat. Jag läste den igen mars 2016 och i ljuset av vad jag idag vet så ser jag den som ingenting annat än en ”romanisering” av bordellhärvan och en hämnd mot de som fick honom att lämna den polisiära karriären, d.v.s. polis-kollegor och den styrande politiska eliten i landet. Han säger själv i inledningen av boken att ”allt, precis allt, som står i den är ändå bara ljug”, en så kallad ”disclaimer” som man ofta använder i för och eftertexter vad beträffar noveller och film för att skydda sig i rättsliga efterspel, men Leif GWs är så naiv och barnslig att den bara skulle skydda honom i ett land som sverige där stämningar för kränkning är relativt ovanliga. Att ”ljuga” om något som allmänheten lätt kan koppla till verkligheten skulle i USA resultera i ett saftigt skadestånd på miljoner dollar och i en situation där ”pistolen” fortfarande ryker. Att Leif GW inte åkte dit på ytterligare en smäll beror dels på det nämnda d.v.s. en naiv och oerfaren rättsstat samt att han som författare vid tillfället knappast hade blivit känd. När jag nu igen läst boken så undrar jag road om inte rikspolischefens speciella ensamutredare, den nattarbetande kriminologen och alkoholtörstande Lars M Nilsson som varje natt terroriserar sin chef per telefon med galna teorier är Leif GWs eget förklädda jag, hans alter ego. Jag sträckläste Grisfesten på ett par timmar och ”pistolen” i bordellhärvan ryker fortfarande lika mycket som då det begav sig. Att ingen velat ta upp detta är naturligt eftersom det skulle ha ödelagt karriärer, familjer, polisväsende, politiker, dock hade sverige förändrats – till det bättre. Boken Grisfesten är en verklig "Cliffhanger", intelligent och underhållande skriven med verklig insikt om hur saker och ting fungerar, innehåller intressanta personligheter och bekräftar ett samhälle genomsyrat av lögn och konspiration, allt för att skydda de dumma och mindre vetande medborgarna från den farliga och samhällsomstörtande sanningen. Med det historiska i backspegeln finns ingenting som motsäger att boken "Grisfesten" är en berättelse från det verkliga livet även om med inslag av fiktion. Bokens inledningsord såväl som avslutande kapitel såsom radiointervjuer med Leif GW från dagarna då boken publicerades, medger utan att krysta kopplingen mellan verklighet och fiktion, sett och upplevt från insidan på polishuset på Kungsholmen, Stockholm.

Jan Stenbeck - affärsman, industrialist och underbarn

Jan Stenbeck OMX mogul
Jan Stenbecks kopplingar till extremhögern är ganska klara bara genom att studera släkten Stenbeck och i det större perspektivet, topparna i Sveriges industri- och finans-värld var i gemen #Palme - hatare så här finns inget ytterligare att tillägga annat än att han jagade såsom människor i dessa kretsar gör, ibland tillsammans med Leif GW Persson, Jan Guillou, Anders Wall, Olof Hedengren samt andra. Min far som var bankman hatade Palme och kunde bli högröd i ansiktet och rosenrasande när han såg en parlamentsdebatt där Olof #Palme gång efter gång krossad Gösta Boman vilket gav mig en känsla för vad min far pratade om med de andra direktörerna på banken och framför allt kom jag #Palme - hatet mycket nära. Min far hade dock en pacifistisk läggning, någon som inte kunde göra en insekt förnär än mindre en människa och som knappast skulle medverka i en konspiration.

Jan Guillou jägare & pompös

Jan Guillou - undersökande journalist, författare och narcisisst

Jan Guillou fick många smällar av socialdemokratin och Olof #Palme och i hans fall såsom i fallet Leif GW Persson så fanns anledning till mångdubbel hämnd senast 1985 i fallet med den så kallade Harvardaffären. Även här har vi en ambitiös narcissist som gillar vapen och att döda storvilt. Intressant att tillägga är att Jan Guillou någon gång yttrat: ”Han borde ha värvat mig istället”, där han menar att Olof #Palme skulle ha värvat honom istället för att göra honom till en fiende. Jan Guillou utmålas i en bok, "Den Ofrivillige Bankiren" av Olof Hedengren som en såväl farlig som usel jägare, en jägare som istället för att göra "patron ur", istället är nära att skjuta sina jaktkamrater, eller oförmögen att urskilja villebråd från från villebråd eller då han missar att döda en buffel i Afrika och blir stel av skräck oförmögen att avlossa ett andra dödande skott men till sist blir räddad av en yrkesjägare som fanns i gruppen. Här är en annan personlighet som lever i fantasins värld om som endast kan ta ner villebråd med hjälp av pennan. Jan Guillou lär ha sagt, "jag har skjutit mer bufflar och andra djur i Africa än vad Olof Hedengren någonsin varit i närheten av", en utsaga som talar för sig själv. Jan Guillou får mig att tänka på dvärgen "Tyrion Lannister" i TV-serien "Game of Thrones", en kortvuxen personlighet med en stor kuk och ett skarpt sinne, starkt medveten om hans personliga begränsningar.

Epilog

Som författare har både Jan Guillou såväl som Leif GW Persson kommit ut med alster som till och med jag har kunnat uppskatta även om jag alltid varit mer intresserad av livs- och relations-orienterade verk samt historiska berättelser. På senare tid har dock smolk smugit sig in dessa personligheters litterära bägare eftersom det kommit fram att de gjort ”kopiera & klistra” från andra författares verk med inspiration etc, såsom skulle kunna vara fallet med storverk såsom Fredrick Forsyth's "The day of the Jackal", Tom Clancy's "Rainbow Six" och så vidare.

Min Vette
Vad som inte förvånar mig ju mer jag läser om dessa gynnare, är att de ”hängde” på Café Opera under 80-talets Yuppietid. Café Opera var finansmännens och finansvalparnas Sodom och Gomorra och här pratades det mer om pengar, politik och om nästa ligg med må det vara blondinen i baren eller en prostituerad. Man kan få för sig att intellektuella håller sig borta från platser som denna men icke i fallet Jan Guillou och Leif GW Persson, som är mer drivna av ambition och att bli rika även om det måste ske genom kontrovers och handgemäng såsom då Leif GW fick en flaska i ansiktet på Café Opera, vad sade den blivande professorn i kriminologi för att förtjäna detta? Jag "hängde" själv där under kort period i mitt liv och fick direkt insyn hur livet i denna korrupta miljö fungerar så det kanske passar med en anekdot. Jag har precis tagit hem en i det närmaste sprillans ny Corvette i samband med ett besök i Sverige, lämnade den i hamnen i New Jersey, tog flyget till Stockholm, hämtade bilen i frihamnen i Göteborg för att sedan köra den till Stockholm. En dag i Stockholms innerstad tillsammans med en ”väninna” fick jag för mig att stanna till för en drink på Café Opera. Jag körde upp Corvetten till entrén mot förbudsskylten för privattrafik, lämnade bilen och nycklarna till dörrvakterna som mer eller mindre gjorde honnör för att sedan glida in i baren som kung och drottning yuppie. Så kunde det gå om man var fräck nog att försöka och människorna som frekventerade Café Opera var inga duvungar precis.

Det kanske här Leif GW borde vara?
Jag undrar, har detta Leif GW spår blivit utrett över huvud taget? Jag kan inte låta bli att fundera eftersom motivet hos dessa konspiratörer är starkare än i alla andra spår. Leif GW Persson, Jan Guillou och Jan Stenbeck hade allt man kan önska sig för en ”lyckad” konspiration. Hat, fantasi, fåfänga, planeringsförmåga, kontakter, vapen och ett intresse för sanningens ögonblick, döden, (Edgar Allan Poe) att ta ett liv, jakten och att jaga.

Jag är som alla andra intresserad av vad som hände eftersom detta mord står över de alldagliga morden, gängbråken, bar-morden, mord vid rån, sex-mord, hedersmord och familje- och svartsjuke-mord. Alla vill att detta får ett svar och ett slut. För mig som såg och beundrade Olof #Palme som en stor politiker och statsman är det viktigt och det här är ett av mina kanske mest intressanta bidrag i jakten på Olof #Palmes mördare. Jag tror dock att ingen av de 3 nämnda hade fingret på avtryckaren, konspirationen var säkert lite större än så, precis som Leif GW antyder. Mördare är ju till salu, dessa finner man på ställen såsom "plattan" eller ännu bättre, i tysthet, förtroende och med en väska tusenlappar att överlåtas - på Café Opera.

Det här spåret är vare sig ointressant eller absurt, vi har 2 fortfarande levande narcissister med en brinnande ambition att bli rika, med starkt #Palme - hat, de är älskar vapen och välbelagt att döda, de har båda råkat i svår nöd genom #Palme och socialdemokratin, de stjäl och fuskar sig fram, älskar att vara i rampljuset och i bakgrunden finns ett #Palme - hatande nätverk av jakt-galna industrialister och finansmän. Båda två har exhibitionistisk läggning och så svårartad att de hela tiden måste dra fram nya detaljer om #Palme - mordet på bästa sändningstid i Sveriges television. Mördare finns till salu överallt, några är amatörer och billiga andra mer professionella och dyra. De finns överallt, de billigare och amatörmässiga på "plattan" i Stockholms centrum, de dyrare och väsentligt mer professionella på inrättningar som Café Opera. Diskretion kostar men vem vill åka dit. Plattans lönnmördare gör det själva bara för att få pengar till nästa "fix" medan de på Café Opera bara är mellanhänder, döden kommer flygande in till Arlanda i första klass, på beställning.

Det har varit roligt och inspirerande att tänka, forska och skriva om genren mord och konspiration och visst har jag funderat ända sedan den där kvällen i Mexico City då jag fick höra om mordet på Olof #Palme under en av Radio Sveriges sändningar på långvågsbandet. Jag hade köpt en sådan där världsradio i Dallas som stod på hällen över den öppna spisen i lägenheten på Rio Elba.

Till slut blir vi alla gamla och sen dör vi. Jag säger ungefär som Leif GW, det här är en riktig rövarhistoria där intrigen är sprungen ur min fantasi. Jag kan dock inte säga att personerna är påhittade eller att sammanhangen "bara är ljug".

#Olofpalme #JanGuillou #LeifGWPersson #JanStenbeck #CarlPersson #LennartGeijer #SÄPO #IngvarCarlsson #MordetpåOlofPalme #Palme #Palmemordet #MissingPeople #veckansbrott